enheltovanligmammas

Det går ju så himla bra med mitt slutetavjanuari-löfte så jag gav mig själv ett nytt träningslinne som belöning. Det tyckte jag var riktigt hyggligt,tack till mig!

I detta till synes helt oskyldiga kök



tillverkades idag på dotterns begäran (joho!) dessa vidriga små fruktansvärda monster



jag åt ingen.



Okej EN,men jag var tvungen! Tyckte smöret luktade lite härsket och man vill ju inte att dottern ska bli sjuk!

Okej, jag gav ju inget nyårslöfte eftersom dessa endast är till för att brytas.
Så jag tänkte istället ge ett slutetavjanuari-löfte.
Jag ska bli nyttig! Börja äta rätt och börja träna. Ja jag ska fasiken vara den hetaste 4-barnsmamman på Rudan i sommar (yeah!) Nu är det i och för sig så att de flesta som badar där har 7 barn eller mer så jag lär förmodligen vara den ENDA 4-barnsmamman där överhuvudtaget men hey,vem räknar?
Men detta beslut för inte bara med sig lyckligheter kära vänner,nej detta löfte betyder dessvärre att jag måste sluta baka denna favorit



Sorgligt men sant!
Men vad gör man inte för att slippa simma med gammelgäddan i vassen....

Hemmanyckel återfunnen tack vare Everttii som efter arbetets slut genomsökte Rusta!

Idag var jag och de två minsta männskovalparna på Rusta för att handla två nya mattor. Här vill jag passa på att komma med lite konsumentinformation:
Pruttslajm går INTE ort från ryamattor. Så,då vet ni.
Det blev alltså två nya mattor (dyrt slajm,tur att det var kul) och jag var helt förundrad och lycklig över hur himla bra det gick. Inget gråt,inget skrik..med andra ord inget kaos.
När vi kom hem märkte jag att hemmanyckeln låg kvar på Rusta. Jag var inte lika lycklig längre.

Nya mattor till lekrummet


De förra var gröna och enligt mitt tycke mycket finare men försök säga det till min rosaprinsessperiodsdotter liksom....

Jag och mina kära två barn vid det tillfället bestämde oss för att ta en liten promenix.
Det var härligt väder och allt kändes bara så där alldels underbart. Barnen beslutade sig för lite lek på granngården. Sagt och gjort,vi begav oss iväg och allt var frid och fröjd. Passade förresten på att ta lite bilder som jag tänkte bjuda på....

Sonen älskar att klättra i träd




Oj tänker ni,har en gren blåst ner från trädet alldeles utan anledning?! Ja det skulle man kunna tro men listen to this shit....
mellan dessa två bilder utspelades detta scenario:

Satt med dottern i sandlådan,fåglarna kvittrade och jag fick till en perfekt sandkaka,om jag får säga det själv.
-Mamma,titta vad jag kan,ropade sonen som klättrat upp i ett träd.
-Ja vad duktig du är gubben,svarade jag,slängde ett öga och fortsatte sedan med min kaka.
Sonen ropade igen:
-Mamma,titta vad högt jag kan klättra!
-Ja gubben, oj vad du kan! hojtade jag glatt tillbaka.
Sonen ropar en tredje gång:
-MAMMA JAG SITTER FAST!!!
-Ja gubb.....va? FAST?! Men för allsin dar!

Jag skyndar genast för att se vad som skett och när jag närmar mig trädet ser jag att sonens högra ben sitter fast som i ett skruvstäd. Han har fastnat med benet dubbelvikt mellan trädet och en av grenarna.
Jag ser paniken i hans ögon och förstår att det gör nog väldans in i helvete asont.
Jag försöker med all min kraft att bända loss benet men sonen bara skriker och börjar hinta om att han inte har någon känsel kvar i benet.
Gah! Vad gör man? Jo jag kastar mig på luren och ringer förstås till Everttii!
I vissa pressade situaitoner brister min kropp ut i ett väldigt hystersikt fnitter istället för att verbalt få fram hur panikslagen jag är. Detta är oftast inte till min fördel i någon som helst situation.
Everttii uppfattar dock att det är allvarligt (han kände förmodligen igen panikfnittret) skriker att jag ska ringa brandkåren!
Jag famlar med telefonen men hinner inte ringa någon endaste en förrän Everrttii åter är på tråden och vrålar:

Nån granne,ropa på nån granne som har såg!!!

Jaha,nån granne som har såg, tänker jag och börjar panikslaget se mig omkring.
Jag vet inte vad som sker men plötsligt ser jag Evertti komma springandes i brutalaste John Cleese stilen med höga knän viftandes med en såg!
Va fa...pratade inte vi nyss i telefon och du var på jobbet typ 20 min härifrån???
Evertti slungar sig upp bland grenarna och innan jag hann blinka så hade han sågat av grenen och sonen var fri!
Herregud,vi skrattade (jag) och grät (dom) om vartannat.
Sonens ben klarade sig som tur var men vi fick ha det under uppsikt då det inte riktigt var dess ursprungliga färg och storlek.
Resten av dagen lekte vi inne.

Farbror Everttii har spelat korpenmatch........




Måste tilläggas att hela vaden är GUL vilket inte syns så tydligt på bilden....
jag tyckte så synd om farbror så jag var tvungen att ta fram kameran...hehe

Killarna letade efter sitt nya pruttslajm.
Jag hittade det...........



Tror det är bäst att lillasyster flyr landet en dag eller två...........

En intelligent konversation mellan mig och min mor (förlåt mamma):

Mamma: Jag såg en jättebra film igår!
Jag: Jaha,vad hette den då?
Mamma: Kommer faktiskt inte ihåg....eller jo vänta, Dreamworks hette den ju!
Jag: Ahaaa ....får man låna eller?

Såg då i ögonvrån hur en viss mr Everttii vred sig av skratt och kämpade för att få luft.
Men herregud,hur kan man kräva att två människor som knappt sett Sällskapsresan 1 ska förstå att Dreamworks är namnet på filmbolaget?????

Ungefär som när jag pluggade till undersköterska och åkte hem till en vän som just pluggat färdigt till sjuksköterska för att få lite hjälp med studierna. Vi satt och diskuterade lite och så skulle jag förklara vilken kurslitteratur vi använde oss av.
Jag tänkte och tänkte men kunde inte komma på vad boken hette.......då såg jag en bok i hennes bokhylla och kom på, just det Natur & Kultur hette den ju,precis som din!
Hon garvade och bad mig gå hem.
Hur fan skulle jag kunna veta att det var bokförlaget?
Man är väl ingen raketforskare herregud.

Sonen frågade om lillayster ville sitta på hans axlar......



Ha ha ha ha det är min tjej det!

Min dotter tittade just på klockan och sa:
-Oj det är sjuttio grader ute!!!
Hehe...sötnos:-)


Möttes av detta när jag gick in i lekrummet:



Som den högt ansvarstagande och insiktsfulla föräldern jag är så måste jag givetvis skylla på skola och dagis!
Funderar på att ringa rektorn genast.

Kom på en annan halvpinsam sak....
Mötte en kompis häromveckan för att ta fika.
Ställde mig upp för att gå på toa. Kompisen skrattade hysteriskt och menade att jag var lite väl vågad klädd för en enkel fika. Vadå? undrade jag. Hon pekade på mina ben.
Jag hade glömt byxorna hemma.
Hehe...  amningshjärna?!

Vi satt häromkvällen och pratade om vilket det mest pinsamma man gjort är.
Jag som är en mycket skötsam individ som har för vana att tänka innan jag pratar kom inte på en enda grej faktiskt.
Men det gjorde Everttii. Jag nekade till allt.
Fast jag ska erkänna en grej som jag tyckte var mindre kul (bara för er,säg inget till nån)

Jag åkte till gymet och skulle köra ett pass bodypump. Jag var lite sen så jag skyndade in i omklädningsrummet och drog på mig träningskläderna. Passet hade redan dragit igång så jag log lite generat när jag snubblade in men skyndade mig att plocka ihop skivstång,matta och hantlar.
Sådär. Kom igång bra och det kändes faktiskt som om jag skulle överleva hela passet denna gång.
Då!
Jag råkade titta upp och noterade i spegeln att jag hade stans värstaste vårtfräs!
(av någon underlig anledning så går de bakre platserna åt väldigt fort) så jag hamnade såklart längst fam. Det var ju ingen endaste liten människa i denna lokal som kunde undvika att se dessa två som stirrade agressivt tillbaka på dom eftersom hela väggen var en enda gigantisk spegel!
Jag ville på allvar lägga mig ner och dö.
Jag kunde inte en enda sekund koncentrera mig på övningarna som skulle utföras,jag stod bara där och försökte komma på hur jag skulle ta mig därifrån.
Jag kanske kan låtsas att jag sätter vattnet i halsen och kvävs och därför måste gå?
Nä!
Jag var till o med beredd att släppa skivstången på foten så att jag i smärtans förskräckelse kunde springa  därifrån.
Jag stannade hela passet. Det var det längsta passet i hela mitt 24-åriga liv. (okej 28,men säg inget till barnen jag har tränat dom till att säga att mamma är 24)
Där ser man vad diande av fyra männskovalpar ställt till med. Jag var inte alls bitter på barnen när jag kom hem. Inte alls.

Min man (äldsta barn) är 29 år. Tydligen...haha...där ser man. (tack Camilla för påpekningen)

Idag har vi haft en helmysig dag.
Var på simhallen och tröttade ut barnen för att få en lugn kväll. Ha ha som om det skulle funka:-)
Men trevligt var det.
När vi skulle åka stod jag och äldsta sonen i receptionen och inväntade resten av familjen.
Han läste på en folder och sa:
-Jag vill oxå bli en såndär!
-Vaddå,afrikan??? svarade jag förvånat och tänkte att det blir nog lite knepigt att tillgodose den önskan.
-Nej FADDER! sa sonen och gick och satte sig en bit ifrån mig.
Jaha.....

Vi satt och pratade semesterminnen härmokvällen och jag frågade barnen vilket dom tyckte hade varit roligast hittills.
-Det var inte kul när du knäckte min nacke i Finland,sa den äldsta.
Eh..hehe..men gubben det var ju inte meningen. Mamma skulle bara skoja lite ju...

Förklaring:

Vi var och hälsade på Everttiis släktingar (för först gången) och som alla andra dödliga ville man ju såklart göra ett gott första intryck. För att dessutom visa min bästa sida som förälder så började jag skojsa lite med stora grabben.
Alla vet ju att grabbar i den åldern tucker det är kul att brottas lite så jag drog oå en sjysst sving och fick ner honom på backen. Hehe morsan kan....men hallå,gubben?....sonen låg kvar ett tag sedan kved han;
-AAAAJ min nacke,du har bryytit min nacke!!!! (illvrål)

Jag försökte lite smidigt få sonen på benen igen och bad till gud att släktingarna inte kunde ett ord svenska.
Det var väl inte så farligt,försökte jag.
Sonen höll inte med.
Jag bad hundra gånger om ursäkt och förklarade gång på gång att det absolut inte var meningen (så du vet Margareta från socialtjänsten) men det gick liksom inte hem riktigt.
Det hela slutade med att sonen fick gå hela veckan med sne nacke,han hade fått en sträckning! Stackarn! Alla föräldrar vet ju hur det känns att ha dåligt samvete och det var ju inte riktigt det där jag ville visa släktingarna.
Det bästa var ju när alla frågade;
Men oj vad har du gjort?
Gissa sjutton gånger vad sonen svarade........MAMMA HAR BRYTIT MIN NACKE NÄR VI SKULLE BROTTAS!
Eh hehe,gå och köp en glass eller nåt...hej!

Stackars lilla barn.
Men det kändes ganska bra när vi var på akuten då sonen brytit lillfingret (nej det var inte mitt fel) och då satt en jämnårig pojke där som hade samma skada.
Vad har du gjort då,frågade min son.
-Min pappa bröt mitt lillfinger när vi brottades,svarade pojken.
-Näää,sa jag. Usch va hemskt!
-Men mamma du brö....
-SÅ! NU GÅR VI! Jag tog sonen och satte mig i korridoren och väntade på doktorn.

Mina barn har ju diverse olika intressen. Min killar började cykla bmx i somras, och min sexåring har väntat sedan han var fyra år på att få börja på bmx skola.
Så i somras fick han en cool bmx cykel och han började genast hoppa o trixa o fixa. Han var ute från morgon till kväll och cyklade.
Ramperna i Skogås var en favorit och det var även där han gick på bmx skolan.
Och gissa vad?
VEM KÖPER EN BMX?????
Evertti såklart!
Ja men herreguuuud hjärtat,du är snart en gammal farbror! Tänk på lårbenshalsen för guds skull!
Jag vet hur det brukar se ut när han kommer hem från en korpenmatch i fotbollen...
Men ursäkta,var inte du 1,80 lång när du gick? Jaha, du kan inte räta ut kroppen för du är totalt ledbruten? Jaha,var det bara det. YOU´R OLD LIKSOM!! HELLO!?

Dessutom,låt barnen ha sina hobbies ifred! Jag älskar engagerade föräldrar men låt mig presentera ett exempel:                                                                                                                   


Evertti har trixat med sin bmx.....................

Herregud,tycker mest synd om min sexåring. Tänk er att cykla omrking och försöka lära känna rampen och våga sig på några småtrix,så dundrar plötsligt farsgubben förbi som en oljad blixt och bryter halft ihjäl sig. Herregud!

Coolt Everttii,coolt!

Nej nu måste jag sluta,nu ska jag ta mina barn till okänd ort där dom kan utöva sina hobbies ifred.
Undrar om man ska låta dom börja på balett......hehe:-) Eller vänta,Everttii i spandex och rosa ballerina...eh NEJ TACK! För det skulle han..tro mig,han skulle det!

Man kanske skulle kunna tro att jag har fyra barn (mest för att jag har sagt det). Men gott folk,hör och häpna dom är till antalet fem!
Ja det är verklighet!
Oj undrar ni nu,hur kan en sån ung,fräsch,perfekt skapad tös ha fem barn vid den knappa ålder av 24???? (okej då 28) Hur märkligt ni än upplever det så kommer här något ännu märkligare, den äldsta är 28 år!!!!!
Ja sant! På riktigt!
Okej,jag är inte hans biologiska mamma (thank good) men sedan nio år tillbaka i tiden så har jag fått någon sorts ofrivillig roll som moder till detta finska väsen.

Jag är ju alltså ensamstående med fem barn (eller fyra barn och en Everttii, ) så nu har jag tillverkat en egen blankett som jag ska skicka till någon myndighet,måste bara klura ut vilken.

Jag måste ju vara berättigad till ett enorm bidrag för min insats.
Först fyra barn= Barnbidrag!
En Evertti= Skadestånd!

Samhället borde knäböja av tacksamhet när jag kommer gående.

Såhär går det till i våran familj:

Vi åker och handlar-  fyra barn,inga problem! En Evertti åker in på inlämningen omedelbums!

Vi åker långt med bilen-  fyra barn,inga problem! En Everttii sitter med freestyle och en Kalle Anka tidning och frågar för trehundraartonde gången om vi är framme snart.

Vi har tappat bort någon i hemmet-  fyra barn letar,inga problem! En Everttii sätter sig på golvet med benen och armarna i kors och muttrar DEN/DET ÄR BORTA!

And so on.......
Ja detta är bara några av alla underbara egenskaper mitt femte och älskade barn besitter,det finns många fler,tro mig!
Men mest av allt älskar jag honom för att han har så stark självkänsla så jag får tillåtelse att driva med honom utan att han blir upprörd och ledsen.
Tack Everttii! All Heder till dig!

(ps. han läser inte min blogg..skyll sig själv he he....ds.)

Jag är ingen Star Wars,jag är en flygande ekorre!!!!



Eeeh...okej liksom...whatever you say....:-)

Everttii....
Här hemma går han även under namnet Almighty.
Han tycker nämligen själv att allt han gör är och blir perfekt.
Lagar han mat blir det förstås perfekt,faktiskt det godaste han ätit.
Fixar han något här hemma så blir det rikigt,  riktigt bra och han är så nöjd med resultatet.
Ja, jag har då aldrig hört Everttii klaga över att nåt han gjort inte blivit bra, det har alltid blivit liksom....perfekt.

Men......

Everttii i all ära,han är verkligen så duktigt och jättebra på alla sätt,det är väl förmodligen fruktansvärt orättvist av mig att ge honom negativ kritik för något han inte kan rå för.
Ja det är nämligen så att han inte kan se det jag ser. Jag har frågat honom om han inte kan beställa nya linser som funkar lite bättre än dom han nu använder.
Linser som fungerar så bra så att han ser hur det ser ut här i hemmet och vad som behövs göras.
För det ser han nämligen inte i dagsläget.
Totalt blind skulle man kunna säga.

Jag ska ge ett litet exempel,okej?

En helt vanlig enkel dag när jag är hemma. Min hall ser ut såhär:



En helt vanlig enkel dag när Everttii är hemma. Min hall ser ut såhär:



Jag vet inte om det är jag som är gnällig men......(reflexerna på vagnen funkar i alla fall)

Jag får väl helt enkelt göra som jag gör när barnen ska städa,här hemma heter det nämligen inte städa utan TROLLA.
Vem kan trolla bort alla saker i lekrummet innan mamma kommer och tittar?
Vem kan trolla bort alla legobitar innan innan mamma räknat till femtio?
Vem kan trolla tillbaka leksakerna på plats?

Vem kan trolla mammas hall fin igen?
Jo EVERTTII!!!!!!!!

Jaha så var det ännu en dagisfri dag:-)
Morgonen började lugnt och behagligt och alla var utvilade efter en skön natts sömn (icke)
Placerade lilla fröken Ister i babygymet medans jag försökte kasta på mig dagen trasor för att därefter måla på mig ansiktet.
Då tyckte min underbara treåring att det var lite synd om lillasyster som inte fick bo i ett tält,så......hon fixade det:


Jag påpekade lite försiktigt att lillasyster nog blev lite rädd om hon inte kunde se oss och det godtog storasyster faktiskt. Däremot var hon lite oroad över att lillasyster var rymningsbenägen så hon var förstås tvungen att säkra området med alla möbler och leksaker i hela lekrummet:


Sådär ja,tyckte storasyster och kände sig rikitg stolt.

Funderar på att ta lillasyster och fly landet.....mest för lillasysters skull.

Storasyster ropar en stund senare från toaletten: FÄRDIG!
Okej,jag kommer. När hon lutade sig framåt råkade mitt öga skåda ett antal saker som inte alls hörde hemma i en toalett...bl a en glasspinne,en legogubbe och ett hårspänne.
Jaha,det var ju bara på med plasthandskarna och ta ett djupt andetag....
Medans jag roade(?) mig med det så roade(!) sig stoaryster med något helt annat i brorsans rum:


Fint tyckte hon. Jag började sakta räkna till tiotusen.....

Du kan få ringa mormor! Jaaaa,sa hon och tog min mobil. Hon pratade en liten stund sen sa det pang och där låg mobilen i molekyler på golvet. Då tar hon upp batteriluckan och säger:
-Jag ringer upp dig,mormor.
Hahahahah,hon är underbar!

Okej,nu går vi UUUUT!

Efter en uppfriskande stund av påklädning av hysterisk treåring så kom vi äntligen till pulkabacken. Vi hann väl åka ungefär två gånger innan dottern halkade mitt i backen och istället för att ta emot sig med händerna så tog hon emot sig med överläppen.
Jag,som stod längst upp i backen skyndade mig ner för att hjälpa henne varpå jag tappar balansen och tar emot mig med bakhuvudet och bakdelen...AJJJJJJJJ!!!!!!!!
Dottern sätter sig upp och börjar gapskratta,hon skrattar så hon kiknar!
När jag kvicknat till från min medvetslöshet så går vi hem. Hur lätt nu det var med bruten bak och spräckt skalle.

Jaha,laga lunch. Jag skivar upp en falukorv och börjar steka några skivor. Telefonen ringer och jag springer iväg fem hundradelar för att hämta luren.
Men...var är alla falukorvsskivor som låg på skärbrädan? Och var är min halva avokado som jag skulle ha till salladen?
IMRA??????
Jo men visst,jag fick gå på skattjakt i hela huset till dotterns förtjusning. Korvskivorna hittade jag UNDER bordet i storebrors rum och min avocadohalva hittade jag efter mycket letande i..............hamsterburen!!!!!!
Bom shakalack,nej tack! Blev ingen sallad.

Herreguuuuuuuuuuuuuuuud!

Alltså,det här med att man ser tillbaka på ålderns höst och minns allt som hänt med ett skratt börjar kännas allt mer avlägset.....tror inte ens jag överlever närmsta kvart.

Vissa säger att min dotter är så lik mig,men sånt där är så svårt att se själv.........................

Ja herregud.......
Min dotter har haft jullov ett bra tag nu,men på måndag börjar hon på dagis (hallelulja) man kan lugnt säga att hon är rätt så uttråkad mellan varven.
Tro mig,jag gör många tappra försök under dagarna att aktivera denna lilla männskovalp med diverse påhitt. Men verkligheten ser ju ut som så att mat behöver man och den ska ju då med fördel tillagas innan den serveras. Ibland behöver jag också urinera vilket bara sker när det är mest absolut akut. Och DÅ.......sker detta:

Storasyster passade på att pimpa lillasysters vagga medan jag i godan ro (hm?) avlägsnade mig i femton hundradelar.
Jag kan ju tala om att vi inte har så mycket pynt i granen längre....
Men lillasyster blev nöjd,tror jag det med allt glitter och glamour:-)
Söta söta storasyster.

Man kan väl säga som så att min dotter saknar sin napp litegrann...........

Två föräldrar som är stolta ägare till fyra mirakel är inte direkt besvärade av att det haglar ner inbjudningar i brevlådan till olika event hemma hos vänner och bekanta. Men detta nyår hade vi turen att bli hembjudna till våra modiga vänner på Gladö.
Det var verkligen jättemysigt med god mat och trevligt sällskap.
Vi sköt av lite raketer vid 22-snåret för att även de minsta skulle få vara med. Vi hade planerat att vi skull åka för att  fira tolvslaget hemma,det är lite lättare när man har barn i olika åldrar.

Så vi tackade våra kära vänner och började klä på barn i god tid före hemgång.
Men...det tar ju alltid lite längre tid än man tänkt sig.....
Så vi firade tolvlslaget i bilen färdandes genom Jordbro industriområde.... Wohoo!
För att det skulle bli lite festligare vevade vi ner rutorna så att vi åtminstone skulle höra raketerna.
Vi höll på att frysa ihjäl.
Vi vevade upp dom.

Jag kom med förslaget att vi skulle svänga in vid Hanveden och titta på alla raketer så att vi inte skulle missa allt. Okej,det var familjen med på. Sladdade in på idrottsplatens parkering och laddade kameran.

-Sådär,Evertti ,ställ dig där så kan jag ta ett kort på dig med alla raketer i bakgrunden.
-Aa,okej.

Resultat:


Ha ha ha ha ha ha,det enda vi såg av alla raketer var rök som steg upp ovanför alla trädtoppar.

Vi åkte hem.

Vi hade en jättemysig nyårsafton trots allt, men hur vi än planerar så blir det aldrig som vi tänkt oss.
Jag och Everttii,vilka stjärnor!

Min dotter alltså....
Hon är världens stoltaste storasyster och menar oftast väl även om det ibland blir lite väl hårdhänt kärlek....
Häromdagen var vi ute i pulkabacken (tror jag har roligare än barnen där hehe) och i en av åkpauserna stod jag böjd ner i vagnen och pratade lite med lillasyster som nöjt jollrade tillbaka.
Självklart ville storasyster göra likadant så jag hjälpte henne att nå upp i vagnen.
Hon gullade en stund medan jag höll koll på de lite äldre barnen som drog ner som galningar i backen.
Sådär,dags att åka igen tyckte dottern
Släppte ner henne och tittade ner i vagnen.
-VAFALLS???!!

Där låg min lilla bebis med världens största snöboll över ena ögat!
Underbar som hon är (eller galet härdad) så låg hon där och jollrade glad och nöjd.
Min tre-åring hade redan sprungit en bra bit bort samtidigt som hon tittade bak på mig och gapskrattade.


(jo det såg rätt kul ut och iland skulle man önska att man hade ett bätter pokerfejs)
Tror inte det gjorde nån nytta direkt att jag låg i närmaste snödriva med magkramper....

Stackars lilla bebis,det är ju inte hennes fel att hon blev född till denna familj.
Men jag lovar,vi andra är snälla mot henne.
Och faktiskt storasyster oxå.......ibland:-)

Jaha,så var detta händelserika år till ända.
Spännande att se vad följande år har att erbjuda.
Julen har varit mysig och nyår var jättetrevligt!
Så! Det räcker nu.
Kom och hämta min familj. Någon?
Skola?Dagis?Jobb?
Jag kan skjutsa dom,jag lovar!

Herregud..............

Dom är underbara men dom är så mycket liksom.
Som de pedagogiskt begåvade föräldar vi är så tog vi även tillfället i akt att avvänja treåringen med napp.
Under julstressen.....!
Tänkte att hon skulle ge napparna till tomten och i gengäld få en massa fina julklappar för besväret.
Sagt och gjort,hon lämnade snällt över napparna som hon slagit in i ett paket till tomten.
Vi var alldeles häpna över att det gick så smärtfritt.
Senare på kvällen kom hon ju på att tomten inte alls tänkt komma tillbaka med napparna....
Shit majbritt!

Det bästa av allt var ju att man inte hade en enda rutin då det varit jullov,vilket inte alls funkar på mina barn.
19.00 piiiiiiiiip ska dom små ligga i säng i vanliga fall.....så har inte riktigt varit fallet senaste veckan.

Jag ska erkänna en sak,men bara för er......
Ingen risk att Everttii får reda på det då? Bra!
Jag har en napp som jag ger henne på natten sen innan hon vaknar på morgonen tar jag ut den och gömmer den. Hon kommer inte ihåg att hon fått nappen.
Ha ha! Konsekvent is my name!

Men klandra mig inte kära vänner,ni skulle förstå om ni tillbringvade en natt i detta hus. Hon är humörig i vanliga fall och utan napp........herreguuuud!!!!
En av de första nappfria kvällarna jag nattade henne så var jag förstås jättedum. Sen började hon sjunga alla sånger hon kan fast texten löd som denna:

Mamma är dum
( midnatt råder)
Mamma är så dum i dum i dum dum, dum dum dum dum
dum dum dum dum dum i dum i dum dum duuuuuum duuuuum dum!

(blinka lilla stjärna)
mamma är så dum duuum
sååååå duuuum
mamma är så dum i dum
dum i dum i dum i dum
mamma är så duum duu uu uu um

And so one.....
Måste ge henne lite cred i alla fall,tyckte det var ganska påhittigt av henne.
Kära, kära underbara dotter.