enheltovanligmammas

Min son alltså......såååå störtskön. Jag har en sambo här hemma (Everttii) som har engagerat sig i ett projekt kallat utebelysning. Han fixar och donar med denna belysning,kollar timern,byter ut lampor ja jag vet inte hur mycket man kan fixa med en utebelysning egentligen?? Hans fixande har inga som helst begränsningar. Detta är något som inte bara jag noterat,det har tydligen inte gått helt obemärkt förbi min tio-åriga son heller.....
Häromdagen:

Sonen: Asså....håller du på med utebelysningen NU IGEN???.....du är ju typ därute tjugofyrasju .....
Sambon (spelar dummare än vad han är *förlåt Everttii*) och säger:
-Jaha...vad menar du nu..tjugofyrasju?...vad är det för nåt?...

Sonen tittar på honom ,himlar med ögonen och svarar:
-Ja, du är ju typ därute heeeela tiden. Asså,från tolv på natten till sju på morgonen. Det blir ju tjugofyrasju....!!!!

Han vänder sig om till mig ,skakar på huvudet och säger:
- Men åhhh...Niko fattar ju ingenting!!

Ha ha ha jag älskar min son. Han påminner så mycket om någon...vänta jag kommer snart på det...nu har jag det!....MIG  :-)