Tvångstankar
Mina vänner,mitt huvud är inte bara fyllt av galenskaper, nej icke sa nicke där finns även gott om plats för diverse tvångstankar. Ja det är lite skämsigt men jag erkänner,jag är INTE perfekt (jag förstår om er bild av mig plötsligt fallerade ut i ett hav av besvikelse) Mina tvångstankar består främst av två huvudkategorier:
Mina barn och handtag
Jag får för mig ungefär trettisjutton gånger per dag att jag har haft ihjäl mina barn på olika sätt. Alltså haft ihjäl dom på ett inte-meningen-haft-ihjäl-dom-sätt. Tex när jag varit ute på promenad med barnvagnen,ja då är jag övertygad om att jag orsakat minst en eller två hjärnskakningar på resenärerna. Eller när jag stilla vaggat mitt lilla barn till sömns nynnandes på en lugna favoriter-klassiker,ja då börjar jag tänka...var det verkligen en ballad från lugna favoriter? Eller vaggade jag henne vrålandes hes till en dänga från Metallica? Och ja,vaggade jag henne verkligen? Och plötsligt står jag där helt övertygad om att hon nu har baby shaken syndrome och att jag nu måste vända mig till hjälpmedelscentralen så fort min dotter är i behov av något.
Jag är inte säker,men jag börjar ana att jag är svartlistad på sjukvårdsrådgivningen. Jag har för mig att man behövde knappa in hela sitt personnr förut men nu när jag bara hunnit till de två första siffrorna så kommer det en röst som säger: numret har ingen abonnent och förresten, nej Annelie du har inte haft ihjäl dina barn.
Ha ha jag har faktiskt en vän(!) som varje gång hon svarar börjar just den frasen: nej du har inte haft ihjäl dina barn,hur är det annars? Ha ha
Min sambo (eller jag föredrar att kalla honom inneboende för det är ju faktiskt ganska snällt av mig att låta honom vistas här i hemmet) men i alla fall...jag kan säga vad som helst till honom och han tar mig alltid i försvar. Jag skulle tex kunna säga; Älskling,jag råkade köra lite för fort så barnen ramlade ur bilen och när jag skulle plocka upp dom igen så råkade jag istället backa över dom två gånger.
Han skulle bara svara; Ja men gumman,det var nog inte så farligt. Det var ju inte din mening. Jag är säker på att man kan få dom till ett stycke igen.
En vän förklarade att det är ju för att han litar på mig som han inte blir orolig. Jag tror mer att det har o göra med att efter snart nio år av galna tvångstankar så har han hört det mesta. Nu lyssnar han inte längre.
Mina barn och handtag
Jag får för mig ungefär trettisjutton gånger per dag att jag har haft ihjäl mina barn på olika sätt. Alltså haft ihjäl dom på ett inte-meningen-haft-ihjäl-dom-sätt. Tex när jag varit ute på promenad med barnvagnen,ja då är jag övertygad om att jag orsakat minst en eller två hjärnskakningar på resenärerna. Eller när jag stilla vaggat mitt lilla barn till sömns nynnandes på en lugna favoriter-klassiker,ja då börjar jag tänka...var det verkligen en ballad från lugna favoriter? Eller vaggade jag henne vrålandes hes till en dänga från Metallica? Och ja,vaggade jag henne verkligen? Och plötsligt står jag där helt övertygad om att hon nu har baby shaken syndrome och att jag nu måste vända mig till hjälpmedelscentralen så fort min dotter är i behov av något.
Jag är inte säker,men jag börjar ana att jag är svartlistad på sjukvårdsrådgivningen. Jag har för mig att man behövde knappa in hela sitt personnr förut men nu när jag bara hunnit till de två första siffrorna så kommer det en röst som säger: numret har ingen abonnent och förresten, nej Annelie du har inte haft ihjäl dina barn.
Ha ha jag har faktiskt en vän(!) som varje gång hon svarar börjar just den frasen: nej du har inte haft ihjäl dina barn,hur är det annars? Ha ha
Min sambo (eller jag föredrar att kalla honom inneboende för det är ju faktiskt ganska snällt av mig att låta honom vistas här i hemmet) men i alla fall...jag kan säga vad som helst till honom och han tar mig alltid i försvar. Jag skulle tex kunna säga; Älskling,jag råkade köra lite för fort så barnen ramlade ur bilen och när jag skulle plocka upp dom igen så råkade jag istället backa över dom två gånger.
Han skulle bara svara; Ja men gumman,det var nog inte så farligt. Det var ju inte din mening. Jag är säker på att man kan få dom till ett stycke igen.
En vän förklarade att det är ju för att han litar på mig som han inte blir orolig. Jag tror mer att det har o göra med att efter snart nio år av galna tvångstankar så har han hört det mesta. Nu lyssnar han inte längre.
Kommentarer
Postat av: Lillen
hahahahahaha
Postat av: Camilla me 3
Det kallas kärlek :)
Trackback
