enheltovanligmammas

Alla föräldrar vet ju att när det blir tyst i huset så är det nåt galet.
Så länge det vrålas,skrattas,grinas, ja då är allt som det ska.
Men....denna tystnad som stundvis infaller,den betyder att man ska släppa allt man har och rusa för livet och titta i varendra vrå vad som skett (ja för det är ju oftast försent när man väl hunnit dit)

En sådan tystnad inföll sig i detta hus denna snövita vintermorgon.
Det var så tyst och lugnt som det aldrig varit förr.
Jag gick runt i min morgonrock och kände mig riktigt harmonisk tills...jag kom på:
Det är TYST! Var är hon, den där nästan minsta som inte alls brukar vara TYST??????

Kastade mig fram och scannade av rum efter rum.
Jo där hittade jag en! Och där var en till! Och där ligger den minsta och sover.
MEN! Var är hon,den där tre-åringen som bor här????
Hm....hörde nog något innifrån storebrors rum.



Jag tror jag hittade henne....
Jag tror även att jag måste köpa en ny chokladkalender till storebror!

Såklart bannade jag henne mellan fnitter (läs asgarv) och kamerablixtar.
Det är rätt att fela så länge det roar mamma!