enheltovanligmammas

Min dotter hittade denna på golvet och utbrast:

Mamma mamma, titta! Jag har hittat en ledtråd!





Söta söta gosan:-)

Sonen slängde ur sig häromveckan att han minsann ville ha en likadan riddarsäng  som sin kompis Tobbe.

Jaha, ja man är ju inte en sämre mamma än att man satte igång och måla och snickra till förbannelse.

Resultat:

Okej,jag fick ett sms igår från min kära vän Camilla som lite försiktigt påpekade att det kanske är en god ide´att typ uppdatera min blogg......hehe tack snälla gulliga Camilla för sparken i häcken,det behövdes verkligen.

Men nu råkar det faktiskt vara så att jag har ett liv! Jag kan inte bara sitta framför denna dator hela dagarna,jag har andra hobbies också ska ni veta. Se bara vad jag roat mig med de senaste veckorna:




Det har faktiskt varit en mycket givande sysselsättning.
Okej...jag har inget liv,jag erkänner....

Det går ju så himla bra med mitt slutetavjanuari-löfte så jag gav mig själv ett nytt träningslinne som belöning. Det tyckte jag var riktigt hyggligt,tack till mig!

I detta till synes helt oskyldiga kök



tillverkades idag på dotterns begäran (joho!) dessa vidriga små fruktansvärda monster



jag åt ingen.



Okej EN,men jag var tvungen! Tyckte smöret luktade lite härsket och man vill ju inte att dottern ska bli sjuk!

Okej, jag gav ju inget nyårslöfte eftersom dessa endast är till för att brytas.
Så jag tänkte istället ge ett slutetavjanuari-löfte.
Jag ska bli nyttig! Börja äta rätt och börja träna. Ja jag ska fasiken vara den hetaste 4-barnsmamman på Rudan i sommar (yeah!) Nu är det i och för sig så att de flesta som badar där har 7 barn eller mer så jag lär förmodligen vara den ENDA 4-barnsmamman där överhuvudtaget men hey,vem räknar?
Men detta beslut för inte bara med sig lyckligheter kära vänner,nej detta löfte betyder dessvärre att jag måste sluta baka denna favorit



Sorgligt men sant!
Men vad gör man inte för att slippa simma med gammelgäddan i vassen....

Hemmanyckel återfunnen tack vare Everttii som efter arbetets slut genomsökte Rusta!

Idag var jag och de två minsta männskovalparna på Rusta för att handla två nya mattor. Här vill jag passa på att komma med lite konsumentinformation:
Pruttslajm går INTE ort från ryamattor. Så,då vet ni.
Det blev alltså två nya mattor (dyrt slajm,tur att det var kul) och jag var helt förundrad och lycklig över hur himla bra det gick. Inget gråt,inget skrik..med andra ord inget kaos.
När vi kom hem märkte jag att hemmanyckeln låg kvar på Rusta. Jag var inte lika lycklig längre.

Nya mattor till lekrummet


De förra var gröna och enligt mitt tycke mycket finare men försök säga det till min rosaprinsessperiodsdotter liksom....

Jag och mina kära två barn vid det tillfället bestämde oss för att ta en liten promenix.
Det var härligt väder och allt kändes bara så där alldels underbart. Barnen beslutade sig för lite lek på granngården. Sagt och gjort,vi begav oss iväg och allt var frid och fröjd. Passade förresten på att ta lite bilder som jag tänkte bjuda på....

Sonen älskar att klättra i träd




Oj tänker ni,har en gren blåst ner från trädet alldeles utan anledning?! Ja det skulle man kunna tro men listen to this shit....
mellan dessa två bilder utspelades detta scenario:

Satt med dottern i sandlådan,fåglarna kvittrade och jag fick till en perfekt sandkaka,om jag får säga det själv.
-Mamma,titta vad jag kan,ropade sonen som klättrat upp i ett träd.
-Ja vad duktig du är gubben,svarade jag,slängde ett öga och fortsatte sedan med min kaka.
Sonen ropade igen:
-Mamma,titta vad högt jag kan klättra!
-Ja gubben, oj vad du kan! hojtade jag glatt tillbaka.
Sonen ropar en tredje gång:
-MAMMA JAG SITTER FAST!!!
-Ja gubb.....va? FAST?! Men för allsin dar!

Jag skyndar genast för att se vad som skett och när jag närmar mig trädet ser jag att sonens högra ben sitter fast som i ett skruvstäd. Han har fastnat med benet dubbelvikt mellan trädet och en av grenarna.
Jag ser paniken i hans ögon och förstår att det gör nog väldans in i helvete asont.
Jag försöker med all min kraft att bända loss benet men sonen bara skriker och börjar hinta om att han inte har någon känsel kvar i benet.
Gah! Vad gör man? Jo jag kastar mig på luren och ringer förstås till Everttii!
I vissa pressade situaitoner brister min kropp ut i ett väldigt hystersikt fnitter istället för att verbalt få fram hur panikslagen jag är. Detta är oftast inte till min fördel i någon som helst situation.
Everttii uppfattar dock att det är allvarligt (han kände förmodligen igen panikfnittret) skriker att jag ska ringa brandkåren!
Jag famlar med telefonen men hinner inte ringa någon endaste en förrän Everrttii åter är på tråden och vrålar:

Nån granne,ropa på nån granne som har såg!!!

Jaha,nån granne som har såg, tänker jag och börjar panikslaget se mig omkring.
Jag vet inte vad som sker men plötsligt ser jag Evertti komma springandes i brutalaste John Cleese stilen med höga knän viftandes med en såg!
Va fa...pratade inte vi nyss i telefon och du var på jobbet typ 20 min härifrån???
Evertti slungar sig upp bland grenarna och innan jag hann blinka så hade han sågat av grenen och sonen var fri!
Herregud,vi skrattade (jag) och grät (dom) om vartannat.
Sonens ben klarade sig som tur var men vi fick ha det under uppsikt då det inte riktigt var dess ursprungliga färg och storlek.
Resten av dagen lekte vi inne.

Farbror Everttii har spelat korpenmatch........




Måste tilläggas att hela vaden är GUL vilket inte syns så tydligt på bilden....
jag tyckte så synd om farbror så jag var tvungen att ta fram kameran...hehe

Killarna letade efter sitt nya pruttslajm.
Jag hittade det...........



Tror det är bäst att lillasyster flyr landet en dag eller två...........

En intelligent konversation mellan mig och min mor (förlåt mamma):

Mamma: Jag såg en jättebra film igår!
Jag: Jaha,vad hette den då?
Mamma: Kommer faktiskt inte ihåg....eller jo vänta, Dreamworks hette den ju!
Jag: Ahaaa ....får man låna eller?

Såg då i ögonvrån hur en viss mr Everttii vred sig av skratt och kämpade för att få luft.
Men herregud,hur kan man kräva att två människor som knappt sett Sällskapsresan 1 ska förstå att Dreamworks är namnet på filmbolaget?????

Ungefär som när jag pluggade till undersköterska och åkte hem till en vän som just pluggat färdigt till sjuksköterska för att få lite hjälp med studierna. Vi satt och diskuterade lite och så skulle jag förklara vilken kurslitteratur vi använde oss av.
Jag tänkte och tänkte men kunde inte komma på vad boken hette.......då såg jag en bok i hennes bokhylla och kom på, just det Natur & Kultur hette den ju,precis som din!
Hon garvade och bad mig gå hem.
Hur fan skulle jag kunna veta att det var bokförlaget?
Man är väl ingen raketforskare herregud.

Sonen frågade om lillayster ville sitta på hans axlar......



Ha ha ha ha det är min tjej det!

Min dotter tittade just på klockan och sa:
-Oj det är sjuttio grader ute!!!
Hehe...sötnos:-)


Möttes av detta när jag gick in i lekrummet:



Som den högt ansvarstagande och insiktsfulla föräldern jag är så måste jag givetvis skylla på skola och dagis!
Funderar på att ringa rektorn genast.

Kom på en annan halvpinsam sak....
Mötte en kompis häromveckan för att ta fika.
Ställde mig upp för att gå på toa. Kompisen skrattade hysteriskt och menade att jag var lite väl vågad klädd för en enkel fika. Vadå? undrade jag. Hon pekade på mina ben.
Jag hade glömt byxorna hemma.
Hehe...  amningshjärna?!

Vi satt häromkvällen och pratade om vilket det mest pinsamma man gjort är.
Jag som är en mycket skötsam individ som har för vana att tänka innan jag pratar kom inte på en enda grej faktiskt.
Men det gjorde Everttii. Jag nekade till allt.
Fast jag ska erkänna en grej som jag tyckte var mindre kul (bara för er,säg inget till nån)

Jag åkte till gymet och skulle köra ett pass bodypump. Jag var lite sen så jag skyndade in i omklädningsrummet och drog på mig träningskläderna. Passet hade redan dragit igång så jag log lite generat när jag snubblade in men skyndade mig att plocka ihop skivstång,matta och hantlar.
Sådär. Kom igång bra och det kändes faktiskt som om jag skulle överleva hela passet denna gång.
Då!
Jag råkade titta upp och noterade i spegeln att jag hade stans värstaste vårtfräs!
(av någon underlig anledning så går de bakre platserna åt väldigt fort) så jag hamnade såklart längst fam. Det var ju ingen endaste liten människa i denna lokal som kunde undvika att se dessa två som stirrade agressivt tillbaka på dom eftersom hela väggen var en enda gigantisk spegel!
Jag ville på allvar lägga mig ner och dö.
Jag kunde inte en enda sekund koncentrera mig på övningarna som skulle utföras,jag stod bara där och försökte komma på hur jag skulle ta mig därifrån.
Jag kanske kan låtsas att jag sätter vattnet i halsen och kvävs och därför måste gå?
Nä!
Jag var till o med beredd att släppa skivstången på foten så att jag i smärtans förskräckelse kunde springa  därifrån.
Jag stannade hela passet. Det var det längsta passet i hela mitt 24-åriga liv. (okej 28,men säg inget till barnen jag har tränat dom till att säga att mamma är 24)
Där ser man vad diande av fyra männskovalpar ställt till med. Jag var inte alls bitter på barnen när jag kom hem. Inte alls.

Min man (äldsta barn) är 29 år. Tydligen...haha...där ser man. (tack Camilla för påpekningen)

Idag har vi haft en helmysig dag.
Var på simhallen och tröttade ut barnen för att få en lugn kväll. Ha ha som om det skulle funka:-)
Men trevligt var det.
När vi skulle åka stod jag och äldsta sonen i receptionen och inväntade resten av familjen.
Han läste på en folder och sa:
-Jag vill oxå bli en såndär!
-Vaddå,afrikan??? svarade jag förvånat och tänkte att det blir nog lite knepigt att tillgodose den önskan.
-Nej FADDER! sa sonen och gick och satte sig en bit ifrån mig.
Jaha.....

Vi satt och pratade semesterminnen härmokvällen och jag frågade barnen vilket dom tyckte hade varit roligast hittills.
-Det var inte kul när du knäckte min nacke i Finland,sa den äldsta.
Eh..hehe..men gubben det var ju inte meningen. Mamma skulle bara skoja lite ju...

Förklaring:

Vi var och hälsade på Everttiis släktingar (för först gången) och som alla andra dödliga ville man ju såklart göra ett gott första intryck. För att dessutom visa min bästa sida som förälder så började jag skojsa lite med stora grabben.
Alla vet ju att grabbar i den åldern tucker det är kul att brottas lite så jag drog oå en sjysst sving och fick ner honom på backen. Hehe morsan kan....men hallå,gubben?....sonen låg kvar ett tag sedan kved han;
-AAAAJ min nacke,du har bryytit min nacke!!!! (illvrål)

Jag försökte lite smidigt få sonen på benen igen och bad till gud att släktingarna inte kunde ett ord svenska.
Det var väl inte så farligt,försökte jag.
Sonen höll inte med.
Jag bad hundra gånger om ursäkt och förklarade gång på gång att det absolut inte var meningen (så du vet Margareta från socialtjänsten) men det gick liksom inte hem riktigt.
Det hela slutade med att sonen fick gå hela veckan med sne nacke,han hade fått en sträckning! Stackarn! Alla föräldrar vet ju hur det känns att ha dåligt samvete och det var ju inte riktigt det där jag ville visa släktingarna.
Det bästa var ju när alla frågade;
Men oj vad har du gjort?
Gissa sjutton gånger vad sonen svarade........MAMMA HAR BRYTIT MIN NACKE NÄR VI SKULLE BROTTAS!
Eh hehe,gå och köp en glass eller nåt...hej!

Stackars lilla barn.
Men det kändes ganska bra när vi var på akuten då sonen brytit lillfingret (nej det var inte mitt fel) och då satt en jämnårig pojke där som hade samma skada.
Vad har du gjort då,frågade min son.
-Min pappa bröt mitt lillfinger när vi brottades,svarade pojken.
-Näää,sa jag. Usch va hemskt!
-Men mamma du brö....
-SÅ! NU GÅR VI! Jag tog sonen och satte mig i korridoren och väntade på doktorn.

Mina barn har ju diverse olika intressen. Min killar började cykla bmx i somras, och min sexåring har väntat sedan han var fyra år på att få börja på bmx skola.
Så i somras fick han en cool bmx cykel och han började genast hoppa o trixa o fixa. Han var ute från morgon till kväll och cyklade.
Ramperna i Skogås var en favorit och det var även där han gick på bmx skolan.
Och gissa vad?
VEM KÖPER EN BMX?????
Evertti såklart!
Ja men herreguuuud hjärtat,du är snart en gammal farbror! Tänk på lårbenshalsen för guds skull!
Jag vet hur det brukar se ut när han kommer hem från en korpenmatch i fotbollen...
Men ursäkta,var inte du 1,80 lång när du gick? Jaha, du kan inte räta ut kroppen för du är totalt ledbruten? Jaha,var det bara det. YOU´R OLD LIKSOM!! HELLO!?

Dessutom,låt barnen ha sina hobbies ifred! Jag älskar engagerade föräldrar men låt mig presentera ett exempel:                                                                                                                   


Evertti har trixat med sin bmx.....................

Herregud,tycker mest synd om min sexåring. Tänk er att cykla omrking och försöka lära känna rampen och våga sig på några småtrix,så dundrar plötsligt farsgubben förbi som en oljad blixt och bryter halft ihjäl sig. Herregud!

Coolt Everttii,coolt!

Nej nu måste jag sluta,nu ska jag ta mina barn till okänd ort där dom kan utöva sina hobbies ifred.
Undrar om man ska låta dom börja på balett......hehe:-) Eller vänta,Everttii i spandex och rosa ballerina...eh NEJ TACK! För det skulle han..tro mig,han skulle det!

Man kanske skulle kunna tro att jag har fyra barn (mest för att jag har sagt det). Men gott folk,hör och häpna dom är till antalet fem!
Ja det är verklighet!
Oj undrar ni nu,hur kan en sån ung,fräsch,perfekt skapad tös ha fem barn vid den knappa ålder av 24???? (okej då 28) Hur märkligt ni än upplever det så kommer här något ännu märkligare, den äldsta är 28 år!!!!!
Ja sant! På riktigt!
Okej,jag är inte hans biologiska mamma (thank good) men sedan nio år tillbaka i tiden så har jag fått någon sorts ofrivillig roll som moder till detta finska väsen.

Jag är ju alltså ensamstående med fem barn (eller fyra barn och en Everttii, ) så nu har jag tillverkat en egen blankett som jag ska skicka till någon myndighet,måste bara klura ut vilken.

Jag måste ju vara berättigad till ett enorm bidrag för min insats.
Först fyra barn= Barnbidrag!
En Evertti= Skadestånd!

Samhället borde knäböja av tacksamhet när jag kommer gående.

Såhär går det till i våran familj:

Vi åker och handlar-  fyra barn,inga problem! En Evertti åker in på inlämningen omedelbums!

Vi åker långt med bilen-  fyra barn,inga problem! En Everttii sitter med freestyle och en Kalle Anka tidning och frågar för trehundraartonde gången om vi är framme snart.

Vi har tappat bort någon i hemmet-  fyra barn letar,inga problem! En Everttii sätter sig på golvet med benen och armarna i kors och muttrar DEN/DET ÄR BORTA!

And so on.......
Ja detta är bara några av alla underbara egenskaper mitt femte och älskade barn besitter,det finns många fler,tro mig!
Men mest av allt älskar jag honom för att han har så stark självkänsla så jag får tillåtelse att driva med honom utan att han blir upprörd och ledsen.
Tack Everttii! All Heder till dig!

(ps. han läser inte min blogg..skyll sig själv he he....ds.)